Sandra Wahlgren

                
Jag har nyligen fyllt 21. Ändå sitter jag och bölar som en 5-åring. För att jag saknar min mamma och pappa.

Gud jag saknar dem så otroligt mycket, mina två fantastiska föräldrar som stöttar mej och finns där i vått och tort. Ja hoppas ni vet att jag älskar er så otroligt mycket. Fan vill bara åka hem och bah krama om er hur länge som helst. Vill sitta efter maten och bara prata om allt och inget. Vill sitta ihopkurade med er i er soffa och se en film. Jag vill krympa och bli liten, så där lite så man fick sova i er säng, ha er brevid när man inte kunde sova. Höra er läsa godnatt sagor eller berätta egna då man själv var huvudrollen. Sen när ni somnat klättra över er och springa ner och sätta sej i soffan och säga "mamma/pappa har somnat", när ni undrar va tusan jag sitter där för. Åka pulk-race i backen allihop och bygga snögubbar tillsammans. Baka tekakor med mamma och rida på pappas axlar. Springa ner till er egen gjorda adventskalender och öppna ett litet paket för varje dag. Jag kan räkna upp minst tusen fina minnnen till. 

Mamma och pappa. Ni förstår inte hur mycket ni betyder för mej. Hur mycket era åsikter och tankar ännu spelar stor roll. Hur mycket jag tänker på er dagligen och minns mer än ni anar om barndomens glada dar. Hur mycket jag vet hur ni alltid anstränga er och göra ert bästa för min och Thim skull.

Ni är dem som alltid följer med mej genom allt. Ni delar mina upplevelser och händelser. Mina känslor och minnen. Ni är båda så otroligt fantastiska och jag kan inget annat hoppas att jag någon gång kommer bli en lika bra förälder som ni alltid har vart för mej. 
                                                              

                   
P.s Thim, saknar dej också, precis lika mycket. Just so you know ;)