När slutar en vit lögn att vara vit?
Satt och tittade i CHIC (6/2010) nyss, där de hade skrivit en artikel om Vita lögner - 5 lägen då det är okej att ljuga.
Och jag satt och läste igenom den och började bli fundersam. För visst kan man dra en vit lögn då och då, ibland för att rädda sej själv lite och dels för att kankse bara vara snäll. De är okej.
Men när de blir jämt, och man börjar känna ett rätt stark mönster så tycker jag man ska ta sej en funderare på om hurvida de är okej eller inte.
Jag tycker INTE att de är okej att ljuga konstant, allt ifrån större grejer till små grejer. Då börjar de bli ett sjukligt beteende.
Jag har haft en kompis som ljög konstant om allt (dock absolut inte enligt henne). De kunde bara va saker som att man var ute och käkde pizza. Alla hade ju tagit vanliga pizzor, sen när vi ska betala hävdar hon bestämt att hon tagit en barnpizza och vägrar betala för de hon egentligen beställde. Att helt ändra historier och händelser och på något märkligt sätt som ALLTID fick henne att framstå som den som aldrig gjorde fel. Eller rättaresagt, få ANDRA att bli boven i dramet. Att avlösa en lögn som gått snätt med tusen andra lögner, då man egentligen bara skulle sagt som det var. Eller när hon konfronterades med något så stod hon där som ett fån och bah: VA!? De har jag ALDRIG sagt/gjort, vart har du fått de ifrån!?. Vilket man många gånger fått höra. Att förneka saker som andra mycket väl vet har hänt är ju bara korkat.
Att vända saker till sin fördel är självklart man kan göra, men de finns gränser..
Så jo vita lögner kan jag tycka är okej som nödlösningar. Men när de börjar bli ett sjukligt beteende ska man nog börja fundera lite över sina egna värderingar..
Och jag satt och läste igenom den och började bli fundersam. För visst kan man dra en vit lögn då och då, ibland för att rädda sej själv lite och dels för att kankse bara vara snäll. De är okej.
Men när de blir jämt, och man börjar känna ett rätt stark mönster så tycker jag man ska ta sej en funderare på om hurvida de är okej eller inte.
Jag tycker INTE att de är okej att ljuga konstant, allt ifrån större grejer till små grejer. Då börjar de bli ett sjukligt beteende.
Jag har haft en kompis som ljög konstant om allt (dock absolut inte enligt henne). De kunde bara va saker som att man var ute och käkde pizza. Alla hade ju tagit vanliga pizzor, sen när vi ska betala hävdar hon bestämt att hon tagit en barnpizza och vägrar betala för de hon egentligen beställde. Att helt ändra historier och händelser och på något märkligt sätt som ALLTID fick henne att framstå som den som aldrig gjorde fel. Eller rättaresagt, få ANDRA att bli boven i dramet. Att avlösa en lögn som gått snätt med tusen andra lögner, då man egentligen bara skulle sagt som det var. Eller när hon konfronterades med något så stod hon där som ett fån och bah: VA!? De har jag ALDRIG sagt/gjort, vart har du fått de ifrån!?. Vilket man många gånger fått höra. Att förneka saker som andra mycket väl vet har hänt är ju bara korkat.
Att vända saker till sin fördel är självklart man kan göra, men de finns gränser..
Så jo vita lögner kan jag tycka är okej som nödlösningar. Men när de börjar bli ett sjukligt beteende ska man nog börja fundera lite över sina egna värderingar..
Kommentarer
Postat av: Ella
;) klokt sandra :)
Trackback
