Sandra Wahlgren

                       

Kom precis ifrån bion. Var och såg den nya filmen 2012. Och gud! Man va helt andlös ibland, jag kom på mej själv med att bara sitta och gapa ibland. Jag tyckte den va otroligt häftig att se på bio och de är nog en sån film man kommer bli besviken på om man bara hyr den. Så jag tipsar alla att: GÅ OCH SE DEN!

De va fan en upplevelse. När stenarna ifrån vulkanutbrottet singlar ner och smäller mot marken var de nästan så man duckade haha. Fast sen måste jag faktiskt säga att vår nya bio har helt fantastiskt ljud! De va sån bas så de blev vibrationer i stolarna.. haha.

Nej men jag tyckte den va riktigt bra. Tyckte jag i alla fall. Sen hörde jag  två killar i min ålder diskutera den när vi gick där i från, ena killen tyckte den var "lite för mycket" men så FAN heller. Jo okej ibland känns vissa saker lite overkliga, men så måste det få va i filmer.

---

Sen får filmen en verkligen att tänka på det ena och det andra.

De är just de där med att man SKA vara rädd om de personer man älskar. Och man får verkligen inte ta dem förgivet. Jag är väldigt så där ( jag vet lite små töntig är jag) men jag försöker alltid va så mån om det som möjligt. Tillexempel: Varje morgon måste jag upprepa 3 fraser till johny innan vi skiljs åt:

- Kör försiktigt.
- Var rädd om dej.
- Jag älskar dej.

De här säger jag varje morgon, klockan 6, och menar varenda ord. (Mamma är nästan lika dan, så det är väl där jag fått de ifrån) Ja vet de kan låta väldigt tjatigt. Men ja vet inte, jag måste. Men det är inte på det där maniska sättet just för att få ur sej alla meningarna. Utan för jag vill bara att han ska ha dem i tanke varje dag. Just IFALL, nått skulle hända. För man vet aldrig. Och jag försöker just säga "jag älskar dej" så ofta jag kan och träffar min familj. Och till mina vänner, fasän de kanske tyvärr inte blir lika ofta.

De är bara vad  jag tycker att man ska ha i tanke varje dag, just bara tanken: "Gud va jag är lycklig som har..."
Och låta personerna veta om det.

Något jag har lär mej av pappa är att man vet aldrig vad som händer imorgon. Tiden här är ändå så pass kort och vi vet aldrig heller när den tar slut. Så man ska ta vara på den. Och varann. Visst man ska spara för morgondagen, men inte allt. Det är ju egentligen nu du lever.

Tips från coachen:
Unna dej saker. Våga göra de där du egentligen inte vågar och visa de personer som betyder ATT de betyder.